Hej allihopa!
Det blev ju tyvärr ingen längre presentation igår, livet kom emellan, men nu så! =)
Emily heter jag, 30 år gammal och bor med min man Johannes (honom kommer ni att både se och höra mycket mycket om på min IG, iaf hans mat) och våra två barn Adam och Julia (dom hör man också mycket om men oftast besparar jag er det på just den instagramprofilen eftersom det trots allt är ett matkonto*) i Trelleborg, Skåne.
Jag jobbar oftast inom restaurang som servitris men blev arbetslös precis innan jag skulle gå på mammaledighet med Adam och eftersom Julia kom så tätt så har jag inte kommit igång med nåt nytt efter det. Säg gärna till om ni vet nåt ledigt i Trelleborg/Malmö ;-)
Jaha, min relation till mat då. Jag har en krokig resa bakom mig med snabba viktökningar, stora viktnedgångar och sen ökning igen. Jag har aldrig haft tålamod/karaktär att hålla på med shakes och såna grejer och gymmet är ingenting för mig. än så länge åtminstone. Det är skönt när jag väl är där men att masa mig dit är liksom inget jag gör helt enkelt. Så för min del var det kaloriräkning som gällde. jag vägde 89,9 första gången jag fick nog. "ALDRIG över 90kg!" sa jag till mig själv och gick genom kaloriräkning och några fingrar i halsen, jajemen här kommer hela den otrevliga sanningen, ner 22kilo. Jag höll det i ungefär 1 år sen träffade jag min dåvarande man och började sakta men säkert släppa greppet om vikttankar. när vi skulle gifta oss köpte jag en klänning som jag "KAN ha om jag bara tappar några kg till!". När det var 1 vecka kvar till bröllopet fick jag snällt gå till en skräddare och lägga ut klänningen för då hade jag istället ökat med 5 kg och var då uppe på 75kg. Detta var hösten 2009.
I december 2012 hade jag jojobantat mig tillbaka till 91,5kg och var så besviken på mig själv för att jag låtit mig själv gå över 90kg trots allt (För 75, 80 och 85 var liksom inte illa nog?!). jag började återigen med kaloriräkning och en mild släng av fingrarna-i-halsen igen och gick ner till 85,7 till min födelsedag den 13e augusti samma år. Då hade jag bestämt mig att det skulle bli min sista "njutningsfulla äta vad jag vill-dag" och sen skulle jag ge mig på lchf!
Nu i efterhand vet jag att jag inte var sådär jättebra påläst. Jag åt frukt i fria mängder för det var ju inget socker i frukt liksom? jag sötade min yoghurt med honung för det var ju inte heller socker utan ett naturligt sötningsmedel. Jag drack vad jag ville och var av inställningen att flytande kolhydrater inte räknades. Jag hade ingen kontakt med sidor som kostbevakningen eller lifesum utan skippade helt enkelt de stora, synliga kolhydratbovarna.
SOCKER - MJÖL - BRÖD - PASTA/RIS - POTATIS
När jag väl läste på lite, bl.a hos Kostdoktorn , så började jag läsa på baksidan av grejer och åt ingenting med ett kh-innehåll över 5g/100g.
Det gick bra. Tyckte jag iaf. När jag mellan 1jan och 13 augusti hade gått ner strax över 5 kilo hade jag gått ner ytterligare 15 till innan sommaren 2014. Mitt mål var "under 70 kg innan Sweden Rock!" och det klarade jag! bara dagar innan stod vågen på 69,8! Jag kräktes inte lika ofta , min nuvarande man var lite mer observant än den förra, och jag mådde överlag bättre MEN! Jag hade blivit kolhydratskrämd. När jag hade nått mitt mål till Sweden rock hade jag inte stoppat något utanför ramarna i munnen på över 9 månader. Vet ni vad mitt första avsteg blev? Ett korvbröd. Japp. Ett sketet jävla korvbröd!
*asg*
*asg*
När jag inte dog av magont eller mådde så dåligt som alla sa att man skulle göra när man gjorde avsteg lurade jag i mig själv att jag minsann klarade av att äta carbs igen lite då och då, Man är aldrig så duktig på att lura sig själv som när en skål med ostbågar står framför en. ^^
När jag blev gravid med Adam vägde jag 79,9 kg. När jag skrev in mig med Julia vägde jag 89.
Jag har inte stoppat fingrarna i halsen sen jag blev gravid första gången men det dröjde ändå ytterligare 1 år innan jag själv märkte en sundare inställning till mat. Jag har lärt mig att inte bara maten i sig utan även all stress runtomkring maten och vikten också ställer till det!
Nu kan jag stanna upp, titta på situationen och fråga mig själv om jag tycker det är värt att göra avsteg. Oftast är svaret nej och jag är nöjd och glad ändå. Jag äter trots allt hur mycket gott som helst.
Jag har aldrig varit fanatisk med gluten. Därför kan ni absolut hitta produkter från t.ex Carbzone hos mig eller färdiga såser med spår av gluten. Jag äter sötningsmedel när jag är sugen på något sött och älskar t.ex den 'nya' produkten fibersirap från Sukrin.
För mig är LCHF just det den översätts till rakt av och behöver inte nödvändigtvis innebära glutenfrittfrittfrånsötningsmedelalltingmåstevaraekologisktannarsärduenhemskmänniska osv. Släpp stressen! Ät så bra du kan och har du av någon anledning inte möjlighet att äta eko och närproducerat så är du inte en hemsk människa för det! Skulle du behöva äta en färdig bea (vilket jag gör med glädje) så går inte världen under.
Och viktigast av allt: DU bestämmer vad DU äter och vad DU mår bra av!
Nu väger jag 85,5. Det går inte jättesnabbt neråt men det går iaf neråt och det är huvudsaken för mig. Mitt nya mål (hälsosam vikt, inga siffror nämnda) har inte fått nån tidsstämpel. Det får ta den tid det tar.
Det är viktigare för mig att hålla hälsan än att hålla vikten.
Så.. det här är jag. Nu är jag nyfiken. Hur hittade du hit? =)
*Vill ni se mer om barnen så kan ni följa @glasgurka =)
Kommentera