Hej allihopa!
De av er som följer mig på Instagram vet ju om att jag var på kalas igår. Vi skulle få gulasch, det visste vi redan om. Alltså var jag förberedd med ett par egna brödskivor från Carbzone. Vad jag däremot INTE var förberedd på var att det skulle serveras en av mina favoriter till efterrätt! Mörk choklad/banantårta med vaniljkräm. Jösses, det var bara att acceptera att det slaget var förlorat. "En liiiiten bit då!" I vanliga fall kan jag kontrollera mig men den här gången funkade det inte. Resultatet? Kolla in 'bebis'magen!!
Så att ehh.... Jodå! EN kan visst det göra skada! Förutom att magen reagerar som den gör så kan den där lilla biten få en att tappa kontrollen. Som i detta fallet. ;)
Några ord om ångest i samband med snedsteg (som i texten kommer att kallas AVSTEG för att inte vara så laddat):
Jag vet att det finns hur många varianter som helst på reaktionerna runt avstag/fallgropar. Allt från att stoppa fingrarna i halsen till "Äh, nu är allt förstört, jag kan lika bra äta allt jag kommer över." Jag säger inte att det finns några rätt eller fel sätt att reagera (om man bortser från just fingrarna i halsen då.) MEN jag önskar att fler skulle hitta ett mer avslappnat synsätt på just fallgropar/avsteg. Jag kan trilla dit. Både på så kallade 'planerade' avsteg som oplanerade. Det de båda tillfällena har gemensamt är att jag, i just det ögonblicket, äter någonting som jag tycker är värt det. Åtminstone för stunden. Det är tyvärr just det som många glömmer bort när väl kakan/pastatallriken/godispåsen är slut. Du tyckte att det var värt det! Det tar såklart sin tid för kroppen att komma över avsteget. Kanske behöver du slåss mot abstinens en gång till, kanske är du lite extra känslig mot gluten efter lång avhållsamhet osv. Varför förvärra det genom att dessutom pyskiskt straffa dig själv? Bättre då att hjälpa kroppen på traven.
Ni som hållit på med LCHF ett tag har kanske varit inne hos My och läst om hennes fantastiska REDSKAP. Där hittar ni bland annat sätt för att kartlägga era fallgropar och lära er hur ni undviker dem till nästa gång.
En av alla vinster jag har haft med just LCHF är mitt sätt att se på mat.
DÅTID:
Förr har det alltid handlat om att äta vad jag tyckte var gott i hur stora laddningar som helst.
Fredagsgott betydde chips, läsk, Ben&Jerry's och den obligatoriska trippen till Hemmakväll. Födelsedagar betydde att jag kunde äta tårta tills jag storknade och sätt att belöna mig själv var t.ex "Nu har jag bara ätit en sallad på hela dagen, då kan jag unna mig en chipspåse ikväll!"
Vet ni? Jag höll faktiskt vikten. Jodå det är sant. Men jag mådde FÖR JÄVLA DÅLIGT! Jag fick ångest i samband med min mat. Jag kunde också stoppa fingrarna i halsen efter en hel kvälls svullande. Jag kunde må dåligt över att jag hade satt i mig en och en halv (!!?!!) pizza och sköljt ner mer ca 1 liter mjölk för jag hade ju lagt pengar på både chips och godis också, hur skulle jag orka det nu också?
NU:
Jag äter antingen LCHF eller lågkolhydratkost (Det går i perioder).
Jag belönar mig själv med prylar, upplevelser och trevliga utekvällar med vänner.
Jag äter absolut en kaka (läs hur många som helst) en kväll MEN jag gör det för att jag vill och inte för att de står framför näsan på mig.
Jag har lärt mig att mat är bränsle. Absolut kan du småtanka emellanåt när bensinen är billig men oftast blir det en rejäl tankning och sen påfyllning när det börjar närma sig rött.
jag får INTE ångest över ett avsteg. Jag VET att jag kommer på banan igen och just i stunden så var det ju gott. Inte lönt att ha ångest efteråt. Kakan/godiset/pastan blir inte mindre äten för det.
Ett väldigt långt inlägg och jag hoppas ni hängde med i alla svängarna. ;) Mat ska få en att må BRA!
MITT sätt att se på avsteg behöver inte vara rätt för ALLA men det fungerar bra för MIG!
Hur fungerar DU efter avsteg?
Puss o kram! Emily
