Ibland får jag lite upprorstankar när jag precis kört en nystart. Jag blir nästan arg över att det inte händer mer på vågen och de fina, positiva, tankarna om "Det måste få ta sin tid, huvudsaken är ändå hälsan" är svåra att hålla fast vid. Helst av allt hade jag velat köra en ultrastrikt period men jag har helt enkelt fått inse att det är svårt när jag dessutom måste mata man och barn. ^^ Själv hade jag varit nöjd med att äta lövbiff, kryddsmör och spenat ett par dagar i veckan och kyckling, bea och broccoli resten av dagarna men med 2 barn som behöver varierad kost och en man som VILLhöver en varierad kost så känns energin att fixa arton olika måltider inte särskilt lockande. =P
Denna veckan har jag förenklat några av maträtterna ner det varit möjligt utan för mycket strul och det har funkat bra. Jag har inte stoppat något i munnen som inte hör hemma där och jag har varit mätt och nöjd. Jag har fixat ostchips när jag varit sugen och har jag fått hungerskänslor mellan målen har jag börjat med att dricka en flaska vatten och sen tagit en kaffe med kokosolja om det inte hjälpt.
Jag har tappat vätskan jag samlade på mig under min äta allt jag kom över-period men nu är jag tillbaka och stampar på samma j*vla vikt igen.
Jag vet att det kommer. Jag vet att man måste ha tålamod. Jag vet att det är vanligt med viktplatåer och att det definitivt inte hjälper med stress men jag saknar ändå den där självklara viktnedgången som kom när jag först började med LCHF. Då när jag fortfarande åt frukt för jag visste inte att det inte ingick i kosten. Då när jag bara skipapde synligt socker och mjölmat men inte frågade efter glutenfria såser eller tillbehör. Det var så okomplicerat då och jag vill så gärna hitta tillbaka dit.
Jag tänker sätta upp små delmål för mig själv nu i Juli. Jag tänker fokusera på att köra lite samma tänk som Louise (@äntligensockerfri) och "Unna mig själv att må bra".
För mig hänger det mentala välmåendet så starkt ihop med vad jag stoppar i mig att jag faktiskt glömmer bort att även vända på steken och tänka att "Ju bättre jag mår mentalt, desto snällare vill jag vara mot min kropp". Kroppen är ju trots allt den viktigaste 'maskinen' som vi har i vårt hushåll. Den behöver underhåll, drivmedel och oljebyte då och då men också en rejäl rengörning (^^) och fasadputs för att vara så där skinande och fräsch som när man skaffade den.
Ja jag vet, jag bara babblar och det låter kanske osammanhängande men jag gissar på att många av er tänkt i samma banor. Men varför är det så s*tans svårt att gå från tanke till handling?
Nä, vet ni. Imorgon är första dagen på resten av mitt liv. Jag behöver rycka upp mig och jag behöver , än en gång, sätta klara, tydliga mål för mig själv.
NU KÖR VI!!
