Jag känner att jag kanske har tagit på mig lite för mycket. Kalas, resor, festivaler, konserter osv i all ära MEN det är ju det där resten också. Tvätt, städ (hahaha, tillåt mig att skratta!!), matlagning, min Instagram, djur och inte minst BARNEN!
Så.. Ja.. det kan hända att jag kanske vandrade runt på stan igår med en chipspåse. Och en stor cola zero. Och vet ni? Det behövde jag!
Jag behövde få trycka i mig mina favoritchips och faktiskt känna känslan av "Screw the world"!
Och egentligen så var det inte ens känslan av det jag var ute efter utan snarare känslan av att få lov att vara busig UTAN att fya mig själv eller skuldbelägga mig själv. Idag är en ny dag och jag mår , tro det eller ej, bättre än på länge. TROTS den där j*vla chipspåsen. Världen gick inte under, jag bara blev lite gasig. #HejSovaPåSoffan *asg*
För min del ser jag mina avsteg/felsteg/djupdyk i kolhydratträsket som någon som behövs. Jag behöverpåminnas om att jag föredrar en bit god ost framför ett hg gelegodis. Jag behöver få känna att det är bättre att lägga 300kr på ett kilo (!) oxfilé framför att köpa lösgodis och läsk. Framför allt behöver jag känna att jag är en vuxen kvinna som behöver lära mig att sluta ursäka mig för folk så fort jag gör något som inte passar ANDRAS åsikter och ramar. NEJ! Majs är inte lchf, inte chips heller, men JAG är faktiskt inte heller LCHF. Jag är EMILY. Jag har bra dagar och mindre bra dagar, jag äter lchf/lågkolhydratkost som en del av vardagen och jag äter chips om jag vill det. *hahaha*
För mig är det stort att det blir ett 'ibland' istället för varje dag, som förr. Jag kan känna mig hälsosam trots att jag ibland äter skit. Det ska inte skuldbeläggas och bli något som mina barn så småningom skäms över att göra någon gång då och då.
Dessutom, för att avsluta hela den här långa radängan, så är stress absolut inte bra för viktminskningen. ;-)
